Drömmar om framtiden

P: Vad ville du bli när du var liten?

J: Jag minns inte. Jag försöker tänka på vad jag skrev i såna “Mina vänner”- böcker men jag kan bara komma ihåg att min favoritmat var kyckling och Ris med min pappas currysås. Och att min favoritfärg var lila.

P: Om du tänker på dig själv som liten, vad tror du att hon hade för framtidsdrömmar?

J: När jag var liten hade jag säkert velat bli sångerska, jag älskade att sjunga och jag älskade musik. Men sen när jag började gymnasiet valde jag bild och då slutade jag med musiken. Jag blev liksom dålig på musik och många av mina kompisar var bra på det. Men jag var bra på bild och det var kul, så det var ingen sån superförlust, bara liksom en ändring.  En omnavigering. Sen ville jag nog bli konstnär, eller jag ville gå konstskola i alla fall. Eller, jag skulle nog inte sett det som en dröm då, utan mer ett fakta. Jag skulle gå på konstskola.

P: Gick du på konstskola?

J: Nja, inte riktigt. Jag började men fick lov att hoppa av.

P: Varför då?

J: Nej, allt kaosade ur. Livet. Det hade inget med skolan att göra, jag mådde dåligt. Sen bodde jag i sthml och det passade inte mig och hur jag mådde då. Jag minns när jag tog beslutet, hur jag liksom tittade på mig själv utifrån lite: du har de här två alternativen. Antingen stannar du, men du har ingen kontroll över situationen längre. Det kan bli hur mörkt som helst. Eller så flyttar du hem och då kanske det kan bli bättre.

P: Och då valde du bort konstskolan?

J: Nja, jo, eller så valde jag bort att allt skulle gå och helvete.

P: Hade du fortfarande kvar drömmen om att gå på konstskola?

J: Jag minns inte. Det blev lite mer kortsiktigt ett tag. Och lite mindre tydligt vad jag ville. Jag läste mer samhällsvetenskapliga kurser, ville jobba med att skapa förändring i samhället. Var intresserad av antirasism. Men sen tänkte jag att det skulle bli för jobbigt att ha ett arbete där jag gör en slags karriär, så då sket jag i det. Sen bestämde jag mig för att bli lärare. Men alltså, jag skulle verkligen inte kalla det en dröm utan mer ett yrkesval.

P: Vad är skillnaden?

J: Jamen, meningsfullheten kanske.

P: Det känns inte lika meningsfullt att arbeta som lärare som att bli konstnär?

J: Njo, det är ett väldigt meningsfullt jobb, men det gör inte mitt liv meningsfullt.

P: Hade du då andra drömmar som inte var kopplat till arbetet?

J: Jag vet inte riktigt. Jag blev ihop och gifte mig så småningom, men jag tror inte att jag såg det som en dröm. Däremot gjorde vi slut eftersom livet vi levde var hans dröm, inte min. Eller, inte ens hans dröm, men åt det hållet. Mer hans liv än mitt.

P: Så, vad hade du för drömmar?

J: Ja, du. När jag tänker tillbaka på det ser jag mer en sörja. Påbörjade idéer som hela tiden blir avbrutna. Jag tar liksom sats, men hela tiden ramlar jag ihop. Jag har haft så många olika drömmar, men som jag varit tvungen att ge upp. Eller tvungen, jo, eller kanske inte varit värt det. Exempelvis sthlm. Jag hade antagligen klarat av konstskolan, den var bara förberedande ett år. Men hade det varit värt konsekvenserna av hur jag hade mått om jag varit kvar? Samtidigt, jag vet inte. Nu sitter jag ju här utan drömmar, förhoppningar och meningsfullhet för jag har måsta välja bort allt. För inget funkar för mig, jag orkar inte, min kropp orkar inte, mitt psyke orkar inte. Det är en sån enorm besvikelse alltihop. Nu hör jag också att jag säger att jag har måsta välja bort allt, så kanske det inte är. Eller jo, för annars hade jag mått sämre, det vet jag. Eller på ett annat sätt bättre, för att det skulle varit meningsfullt. Gud, jag vet inte. När ska en ge upp sina drömmar egentligen? Jag brukar tänka att jag väljer att leva när jag väljer bort sånt som är för jobbigt för vad min kropp och psyke tål, men det är ju också att inte leva. Eller så lurar jag mig själv med att tänka att det är olika val jag gör och egentligen är det bara misslyckanden. Förhoppningar, motgångar, misslyckande. Nej, nu tappade jag tråden. Vad var frågan egentligen?

P: Jo, jag frågade vad dina drömmar var, men du kan istället svara på vad dina drömmar är idag?

J: Alltså ingen aning.

Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *