Den tillbakadragna katastrofen.

Jag hittade en bortglömd bok, eller snarare en bortglömd fläck i en bok och fläcken tog mig tillbaka till dagen med den tillbakadragna katastrofen.

Jag hade helt glömt bort missödet, eller lämnat det bakom mig.

Men spåret fanns kvar, som en fläck.

Det var inte som att dagen började med bra förutsättningar med tanke på att jag inte gick upp förens elva. Satte på en kanna kaffe och borstade tänderna. Samtidigt som jag väntade kaffet la jag mig i sängen igen och tog upp bokenFrälsningsarmén för att sen somna om igen. Sen hamnade jag i en snooze-psykos som varade till halv 4. Efter att jag ätit min frukost bestämde jag mig för att vattna blommorna i lägenheten. Spillde vatten på en av mina teckningar i vardagsrummet.

Kanske var det en varning inför vad som snart skulle ske.

Det luktade konstigt i mitt rum. Det fanns ingen mat eller någonting liknande som skulle kunna börja lukta illa där inne? Det enda som faktiskt fanns där var mina LP-skivor, min fars Akai som stod på nattduksbordet, kläder och min säng samt alla böcker. Vad var det som plötsligt skulle kunna börja lukta illa?

Mina växter. Jag hade gett dem växtnäring. Jag luktade i krukorna och det stämde. Sniffandes sniffade jag mig fram till växterna som luktade värst. Drog bort mitt nattduksbord och under det såg jag en stor brun pöl.

I mitt sömngroggiga vattnande hade jag nästan dränkt min avokadoplanta och startat en flodvåg ut över fönsterbrädan som avslutades i ett vattenfall nerför elementet.

Jag svalde min besvikelse. Men känslan tog aldrig slut, jag drack den för att slippa känna den, klunk efter klunk.

Det var egentligen bara en bok och några papper som förstörts.

Nu är det bara en fläck i en bok.

Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *